Föreställningen berättar om en jungfrulig lek där två personer skapar en fantasivärld där de ikläder sig en annan människas roll som förtryckare eller underkastad. Genom leken slipper de verkligheten för några timmar och blir sin egen förtryckares (Madames) bödel.
Våra två jungfrur är systrar men verkar som varandras bödlar och älskare. De är varandras skam och tröst, närmsta kärlek och farligaste fiende. Vi kan bara ana vad som händer om nätterna i vindskupan. Det skamligaste av allt, det som gör att en av dem måste bort. Pjäsens Madame symboliserar allt ont och förnedrande för de båda jungfrurna, Hon modern som flickorna vill göra uppror mot, hon är deras fångvaktare och kvinnliga förebild, som de älskar och avgudar. Kanske är det för denna kärlek de hatar henne mest och genom att döda henne kan de vinna sin egen frihet. Tror de.
Jungfruleken är skriven av den franske dramatikern Jean Genet 1947. Genet var lika mycket en människa utanför det etablerade som hans jungfrur: han ägde aldrig ett eget hem och skrev bäst när han satt i fängelse. Han ägnade sig åt stöld hela sitt liv och tidvis försörjde han sig som prostituerad. Han blev räddad från dödsstraff av Jean Paul Sartre som förklarade honom som geni och en stor tillgång för landet. Den natten åt han middag med presidenten stället för med döden.
Regi och produktion – Amanda Fornhammar
Scenografi och kostym – Karin Johansson och Anna Åkerlund
Ljus – Peter Pettersson
Medverkande
Madame – Desirée Burenstam
Claire – Carina Drougge
Solange – Louise Fernström