Arkiv

BLODSKYSSEN (2007) av Jean Argany och Francis Neilson

Blodskyssen är en gastkramande Grand Giugnol-föreställning, full av spänning, psykologisk thriller och skräckfantasier. Pjäsen handlar om hämnd och passion, kirurgi och vanvett.

En Grand Guignol-föreställning av Jean Argany och Francis Neilson
Originaltitel Le Baiser de Sang
Regi Michael Fields
Översättning Henrietta Helldin
Scenografi Sara Selander och Magnus Erenius
Specialeffekter Sara Selander
Ljus Irmeli Strand
Ljuddesign Tina Paulson
Kostym Karin Lundberg
Producent Kristina von Dolwitz

Blodigt värre. Molièreensemblen förskräcker i makaber fransk tradition.

Calle Pauli DN 2007-11-10

Dramat ”Blodskyssen” som Mo­lière­ensemblen spelar på Pygméteatern handlar om hämnd, kirurgi, vanvett och passion, alltså alla de ingedienser som krävs för en matig grand guignol. En teaterform som fick sitt namn efter en liten teater i Montmartre i Paris som öppnade 1897 med en repertoar som gjorde allt för att sätta skräck i sin publik. Amanda Fornhammar är konstnärlig ledare för Molièreensemblen och hennes kärlek till denna speciella genre väcktes när hon gick i lära hos regissören Michael Fields på The dell’arte company i Kalifornien, en av världens ledande auktoriteter på grand guignol. Nu regisserar han ”Blodskyssen” här.

Vad väckte då hennes kärlek till denna säregna genre?
– Den är verkligen teater, med en skruvad spelstil och mycket rea­listiska effekter, släkt med både commedia dell’arte och melodram, säger Amanda Fornhammar.

Pjäserna är ofta språkrör för utstötta utanför rättsväsendet. Det handlar om prostituerade, misshandlade och utsatta barn och om vansinne. Och de kittlar sin tids stora fasor, som den att bli levande begravd. ”Blodskyssen” handlar dessutom om amputation.
– Den kan var så vacker och sensuell mitt i det makabra, säger hon.

För att få veta mer reste hon till Paris, och hittade det numera tillbommade huset mitt i Pigalle där Grand guignol fanns mellan 1897 och 1962. Ursprungligen var lokalen ett gotiskt kapell. 1887 grundade André Antoine Théatre libre i samma lokal, och den var en teaterhistorisk milstolpe som introducerade det naturalistiska dramat, bland andra Strindberg och Ibsen. Pjäsen ”Blodskyssen” av Jean Argany och Francis Neilson från 1929 hittade Amanda Fornhammar i en bok om grand guignol och den har översatts av Henrietta Helldin, som också är med i ensemblen.Om pjäsens kvaliteter säger Amanda Fornhammar att den är välskriven och att den har ett antal lika stora roller vars karaktärer är komplexa.
– Ett fint enseblestycke. Och sensmoralen är att hämnd inte lönar sig, ingen går segrande ur en hämndaktion. Pjäsen uppmanar i stället till förlåtelse och försoning, säger hon.