Arkiv

DEN INBILLADE SJUKE (2001) av Molière

DEN INBILLADE SJUKE (2001/2002) av Molière

Regi: Daniel Scherp

Molière så yvig att logbräderna gungar

Molière Ensemblen i Kristinaladan på Norra Djurgården

TEATER. På Kristinaladans loge stapplar det omkring en inbillad sjuk. Han kallas Argan – i det civila Daniel Scherp. Tillsammans med en handfull andra unga skådespelare ingår han i Molière Ensemblen som för fjärde sommaren dragit in med en av Jean-Baptiste Poquelins – så hette han egentligen, Molière – burleska komedier i Stora skuggan på Norra Djurgården. Den gamle 1600-talsdramatikern är mäkta populär året runt, men om sommaren brukar det utbryta rena molièrefebern både bland professionella och amatörer. Ibland blir resultatet mycket skrik för lite dramatik, men det kan man inte beskylla Molière Ensemblen för när de framför “Den inbillade sjuke”.

Med Commedia dell´Arten som förtecken eldar man på så att logbräderna gungar och publiken jublar. Det blir ibland väl yvigt och ystert men inuti de stora gesterna ryms också finliret med vilka man spelar fram det intrikata och impertinenta, det inåtvända och inbilska liksom också det innerliga och svärtat eländiga. Vi lever alla på mer eller mindre falska premisser, allt annat är inbillning precis som Argans många krämpor. Och inga knep må lämnas oprövade av den som hoppas bli älskad. Nu ådrar sig just denne inbillningssjuke mer löje än kärlek, men det är det där med skadeglädjen ni vet.

Nöjet att se Daniel Scherps mimik, höra hans falskmynt till hustru (Desirée Burenstrand) nasalt åma fram “gööööössssen min” i spelad kärlighet, se dumhjärnan Thomas Diafoirus (Fredrik Engmalm) aspirera på unga Angéliques (Åsa Lindström) hand, höra kammarjungfrun Toinette (Amanda Fornhammar) läsa lusen av sin husbonde och avnjuta Samuel Edvardsson Wigervalls och Pär Strömbergs pauskonsert för gitarr och violin, ger anledning att uppsöka Kristinaladan. Men ta med karta, för sämre skyltad teaterbegivenhet får man leta efter.

(Pia Huss DN 2001-07-24)